måndag 23 april 2018

MIN FINA RYGGSÄCK

En ung tjej med alopecia gör så fina tygtryck.

Ett läckert ansikte utan hår:



Jag valde en rosa liten ryggsäck som jag redan använt många gånger.


Visst är den fin, och så duktig hon är som gör dessa! 

Hon trycker på tygkassar, t-shirts .

På årsmötet berättade hon hur hon börjat i liten skala med att trycka.
Nu är det så roligt att hon trycker på allt hon kommer över.

Jättebra gjort av Wilma Fors.

Hon har varit med i expressen, så stark och snygg!


Så här skrev hon på vår facebooksida i december 2017:

Jag heter wilma fors och är 18 år! Jag har alopecia och jag har ett UF företag som jag säljer kläder bland annat, men det jag bestämt mig är att jag ska sälja armband gällande alopecia! Jag vill hjälpa till på det sättet jag kan så jag kommer ge 80% till läger för barn med alopecia, resten kommer gå till frakt samt material kostnader. Jag tycker det är jätte viktigt att kunna prata om känslor och tankar med någon som varit med om samma sak. 
Det här är inte reklam för mitt UF företag utan vill se va ni säger! Finns i massa olika färger och texten är ”alopecia is a Journey” men man kan även bestämma texten själv. 100kr för ett armband! ❤️




lördag 14 april 2018

ÅRSMÖTE MED ALOPECIFÖRBUNDET OCH MINGEL MED CARL LUNDH



Att hotellet ligger i närheten av Friends Arena syns väl.

Sverige - Tjeckien


På väggen ovanför sängen sitter denna tavla - resultatet 13


En flaska rött och röda rosor vid detta lilla bord njuter vi av och firar vår dag.
Min rosa outfit syns i lampan.
Cerise sjal från Christine Headwear och en topp i matchande färg.


Då vi checkar in får vi frågan om vilken våning vi vill bo på.
Det är första gången vi är här säger vi.
Då bokar jag in er högt upp, säger receptionisten och ler.
10:onde våningen har en magnifik utsikt. 


Mina tårar rinner när håret faller.
Snälla, säg att jag gör rätt nu.
Min man tröstar och säger att jag är vacker som jag är. Och att det kommer växa ut igen.
Snart måste vi raka dig igen, då peruken sitter med vacuum.


Lite hår har fastnat på axeln.
På golvet ligger det desto mer som vi sköljer ner i duschen.


Jag vill inte titta mig i spegeln.
Duschar och torkar mig.
Smörjer in mig men undviker att smörja in huvudet. Det får jag göra ikväll.
Nu åker peruken på och vi går ut för att äta och fira vår 6-årsdag.
Vi träffades fredagen den 13 april.
Då hade vi varit ifrån varandra i 29 år - en ungdomskärlek som blommat upp igen!





Kvällen avslutas med en drink och champagne på hotellet.


Jag har bestämt med 3 kvinnor från Dalarna som jag ska äta lunch med.
De shoppar i centret där vi bor i hotellet.

Klockan 13 är det dags för årsmöte med alopeciförbundet.
Det drar över på tiden då alla är så engagerade.
2 unga tjejer berättar om sina projekt att få in pengar till förbundet.
Den ena, 15 år, stickar lovikkavantar. Både för bröst- och prostatacancer samt för alopeci.
Den andra, 19 år, trycker upp kläder och väskor med ett ansikte - utan hår.
Jag föll för en rosa ryggsäck. Liten och smidig.
Foto kommer senare.

Efter mötet var det fika och sedan fortsatte mötet med Carl M Lundh.
En modell fick olika peruker. De lockades, sattes upp i olika uppsättningar och de som ville fick prova.



Det avslutades med mingel, champagne och snittar.
Alla får vi välja en påse med innehåll från Christine Headwear.
Jag väljer en sjal i rosa/gult med knytband.

Innan vi åker hinner jag prata med en tjej från Carl M Lundh i Malmö.
Jag berättar om mitt problem med peruker, trots måttbeställda och uppsydda i Thailand.
Hon ska kontakta Hedda och Terese. Säger att både Västerås och Stockholm är nära, så någon kanske har varit med om ett liknande fall och kan hjälpa till.
För jag är inte ensam om mina problem: litet huvud, känslig mot ALLT!!

Vilken helg!
Så många gulliga tjejer jag mött.
Varför måste Sverige vara så stort?
Jag var själv från min ort.

fredag 13 april 2018

RAKA ELLER INTE RAKA...?

Jag velar och velar.
Min alopecia universalis har gått tillbaka lite.
Ögonfransar och ögonbryn samt lite hår har kommit.
Men du lossnar både hår och ögonfransar.
Att fota i ett badrum med grönt kakel ger väldigt konstiga färger.

Så här ser mina tomma fläckar ut idag.




torsdag 12 april 2018

VÅRFÄRGER PÅ HUVUDET

VISST SKA MAN LYSA UPP NÄR DET ÄR VÅR


Jag provar kläder inför helgens årsmöte med Alopeciföreningen.

Under bilresan vill jag ha mjuka kläder och sparar på min peruk är tanken.
Så denna nyinköpta sjal i knallig cerise färg frånn Christine får pryda mitt huvud. Tillsammans med en träningstopp i nästan samma ton tillsammans med svarta jeans och en svart kofta och mina snygga stövletter kommer jag känna mig snygg när vi traskar in på hotellet. 

Mötet hålls på SAS Radisson i Solna

Först hålls årsmöte och efteråt blir det mingel och fika.
Carl M Lund visar nyheter och bjuder på inspiration och frisyrtips.

Jag har bokat upp med några tjejer från Dalarna att vi ska äta lunch tillsammans innan mötet börjar.

Det ska bli jätteskoj att få träffa några i samma sits då man ju är rätt så ensam i detta.

Årsmöte Alopeciförbundet Riks 2018

Välkomna på årsmöte i Stockholm Solna! Mötet börjar klockan ett och håller på ca 1,5 timme. Därefter bjuder förbundet på kaffe/te och något gott därtill. Från klockan tre kommer Carl M Lundh Stockholm bjuda på inspiration, nyheter, trender och frisyrtips. Modellen Emma, som själv har alopeci, kommer att medverka tillsammans med duktiga frisörer. För dig som vill mingla vidare bjuder Carl M Lundh på lite tilltugg och dryck från 17:00 fram till 18:00.
Tid: Lördag 14 april 13:00
Plats: Park Inn by Radisson Solna, Hotellgatan 11, Solna




måndag 2 april 2018

LJUSA LOCKAR OCH LÅNG MÖRK NACKE

Jag känner och gosar med det lilla hår jag har.
I nacken är det långt. Jag drar fingrarna igenom det och det är LÅNGT mellan fingrarna.
Långt och svart.
Luggen är mjuk. Trots att det lossnar mer och mer hår där.
Det är några ljusa lockar kvar mitt uppe på huvudet. 
På kvällarna och nätterna känner jag på de hårstråna.
Hur sjutton ska jag göra?
Jag velar och velar.
Nu skiner solen, och då kan jag ha en kebba på.
Stora hörlurar förvillar, liksom solglasögon.
Så jag kör nog så ett tag till.
I väntan på att jag ska bestämma mig...

måndag 26 mars 2018

RAKA ELLER INTE RAKA?

Jag funderar fram och tillbaka.
Ska jag raka huvudet, så jag kan ha min freedom wig.
Min nyaste peruk är ju för stor.
Kanten fram i luggen är jättevass och viker in sig emellanåt.
Jag får skavsår i pannan av den.
Sen syns det att den är för stor på höger sida vid örat.
Om det blåser till utomhus eller om jag sätter upp håret ser man rakt in under peruken.
Detta trots att det finns en liten del att vika in.
Är den för stor så hjälper inget.

Vakuumet fungerar inte i min freedom nu när jag har lite hår.

Igår bestämde jag mig för att klippa håret.
Det hår som växer, växer minsann rejält.
De kala fläckarna blir större och fler.
Så för att det inte ska vara så stor skillnad mellan fläckar och hår fick saxen jobba lite.
Med en handduk i handfatet föll stora rosor. Mörkt och ljust blandat.
Jag försökte klippa in och upp det för att följa huvudformen.
Tänker att min svärdotter får jämna till det när vis ses nästa gång. Utbildad frisör som hon är.
Min fina Tintinlugg som jag älskat så har tunnats ut, så för att må bättre när jag ser mig i spegeln kommet detta bli bra. 
Den är nu kortare och ser automatiskt fylligare ut.

Inte världens bästa foto, en tandborstande nyklippt. Hihi :)



Efter att idag provat min peruk igen bestämde jag mig för att ringa till frisören och boka en tid.
Kanske går det att klippa luggen annorlunda på höger sida så tomrummet inte syns.
Redan på onsdag, om 2 dagar alltså, får jag en tid.
Klockan 11.15 ska jag vara där.

Håll tummarna nu att hon kan fixa till detta.

Nu när det börjar bli varmare ute kan jag ju inte längre gömma mig bakom, eller rättare sagt, under en mössa längre.


tisdag 6 mars 2018

NY PERUK - IGEN

Idag är både Therese och Hedda med för att klura ut hur min peruk kunde bli för stor.
Trots att den var måttbeställd.
Hedda har en teori: Kanske har syerskan i Thailand töjt ut den då hon sytt den.
Hållit ett finger innanför.
Haft den på en för stor perukstock.
Jag ställer då frågan, för säkert femte gången: Varför finns ingen frisör med som talar om att peruken måste lämna fabriken i den storleken den är beställd i.
Varför har ingen tänkt på det?
Måste jag åka ner och förklara, på Thailändska???

Hedda mäter mitt huvud, från panna till nacke.
Från öra till öra.
Från tinning till tinning.
Alla mått stämmer som skickades in när peruken beställdes.
Hedda ringer till Lund och frågar lite mer.
Peruken som passar på mitt huvud är en barnperuk.
Jag får prova den igen.
Den sitter fast!
Men är för stor. Går ner för lång i nacken, för långt ner över öronen och är för stor över huvudet.
En BARNPERUK!!!

Hedda målar med en svart kajalpenna konturerna efter min peruk.
Jag får ett uppvärmt "tefat" över huvudet som 4 händer trycker ner den.
Både Therse och Hedda målar på den efter kajalstrecken innan den torkar och blir vit.
Nu måste vi ta bort den säger Therese. Nej vi väntar ett tag säger Hedda.
Till slut är den helt vit och lite lite varm, från att ha varit genomskinlig och jättevarm.
Då ska de ta av mig den.
Den sitter som berg.
Den går inte att rubba.
Värst är det vid pannan.
De drar. Vickar. Drar.
Jag skriker AJ!!
Ett tag tror jag att de måste skära bort den.
Det gör ont!!!
Men fortsätt säger jag.
Det kommer bli bra.
Precis som när man föder barn.
Det gör ont, men kommer nåt gott ut.

Therese klipper och klipper. 
Sen lockar hon den.

Jag har lite hår kvar.
Tål inte tejp.
Så hon syr i en stor klämma i nacken.
Och en stor klämma snett på vänster sida, där jag fortfarande har rätt mycket hår kvar.


Peruken håller inte med klämmorna när jag kommit hem.
Den åker ner mot höger öra och skaver nåt enormt!
Varför måste kanten vara så vass??

Efter en fråga på fb:s alopecisida får jag hjälp direkt.
Det finns Compedplåster man kan sätta örat för att inte förvärra.
Min tanke är att sätta plåstret på peruken.


Att ta en selfie är inte min grej.
Men redan andra dagen har jag fått till min snedlugg.
Jag skickar bilden till min frisör, och snabbt kommer svaret.
Snygging!
Hon är för go´. Och alltid så peppande!


Jag får till klämmorna så den sitter rakt.
Helt perfekt.
Utan skav.
Känner mig helt OK idag.
Jag törs säga det.
Jag känner mig snygg, även fast fotot inte gör rättvisa.

lördag 24 februari 2018

MITT ÄLSKADE HÅR LOSSNAR - IGEN!!!

 Jag kan inte sluta gråta.
Står i köket och min man kommer ut och säger "vad mycket småhår du har på tröjan".
Då tar jag tag i håret mitt på huvudet lite försiktigt. Ser hur mycket hår jag får mellan fingrarna.
Drar och drar. Lägger allt på arbetsbänken.
Det blir en hel hög.
Känns inte alls när stråna lossnar.
Tänk första gången när jag hade långt hår. Då syntes stråna mer när de lossnade.
---------------------------------
Här är vänster sida.
Min blonda sida.


Höger sida, den mörka, har mer hår.


Baktill börjar det lossna mer neråt nacken.


Vid nacken är det tjockt och mörkt forfarande. 


Mitt uppe på huvudet har jag en liten tuppkam.
På var sida om den växer små små ljusa strån. Men de vill inte bli långa.
Lossnar och växer någon mm igen.


Varje morgon när jag tvättar ansiktet tvättar jag huvudet också.
Blöter in allt hår och torkar sen med en handduk över handfatet.
Då lossnar alla strån.
Jag gör så varje morgon nu, allt för att slippa se alla strån på mina kläder och på soffan.
Små korta ljusa lyser de upp, och gör så ont!
Gnugga med handduken, gärna lite hårt. För allt som är loss ska bort ändå.
Vill det växa så sitter det fast.
Det har jag lärt mig nu.
Första gången ville jag inte röra stråna.
Sitt kvar var min enda tanke.
Men de dog ju. Såg livlösa ut och blev som shinto.
Bättre att hjälpa till med handduken nu.

Jävla skitsjukdom!!!

Bara jag varit till min frisör med nya peruken ska jag raka av mig allt hår.
Vill använda min dyra fina peruk från FreedomWigs. Den som sitter med vakuum. Som jag känner mig säker i. 
Och som alla säger att jag är så snygg i.
Nu är självkänslan i botten.
Jag vill knappt gå ut.
Stressad över håret till max!!!


Här är ett foto från en sommarkväll 2015, på klipporna med ost, kex och vin.
Håret bara satt där. Ingen tanke på att ens göra nåt åt det efter ett kvällsdopp...
Så enkelt allt var då.


tisdag 13 februari 2018

JÄKLA MINIHUVUD!!!

Lycklig knallar jag iväg till min frisör.
Den nya måttbeställda ska provas och klippas in.
OJ! En Kristina Lugn tittar på mig från spegeln.


Men kan ni tänka er. Trots konstens alla regler. Mätande och måttat. Så är den för stor. Igen!!!
Varför i hela världen föddes jag med så litet huvud???
Då jag fick prova denna peruk, en barnperuk, satt den perfekt. Lite hårt kanske.
Både Therese, min frisör, och jag var överlyckliga. En peruk som passar på mig!!!
Vi har slitit i över 2 år nu med att få till en som passar mig.
Tyvärr är denna för stor. Den står ut vid tinningarna. Trots att Therese böjer in peruken där.
I nacken är den också för stor. Och i pannan. NEJ! Vad händer??
Hon förstår ingenting.
Berättar om en annan tjej som råkat ut för samma sak. Och hon hade ändå testat hättan innan håret syddes på.
Jag måttade min V-hair efter mitt förra besök hos frisören och ändrade måttet över öronen, där den förra klämde.
Där sitter den bra nu, i alla fall.

Therese börjar klippa i nacken. Jag vill, efter mycket tänkande, ha den mycket kortare. 
Då peruken har långt hår fastnar den bakom ryggen i soffan och i bilen och då jag ska böja mig fram rycks peruken bakåt.
Nu vill jag ändra. Lite vårfrisyr. Nytt år, nytt hår.

Hon klipper och klipper. Skär och tunnar ut.
På golvet växer en hög med brunt fint hår.
Endast 170 kr betalar jag för denna. Äkta hår.
Och så klipps halva peruken bort.
Men det är mitt val, min peruk.

Jag funderar över varför den blev för stor.
Föreslår att de borde göra 2 kilar som kan värmas för att anpassa peruken både utåt och inåt.
Therese ska försöka komma ihåg det till nästa träff med Carl M Lundh.

Det byggs och hamras i salongen på USÖ.
Nya större lokaler ska det bli. Men nu får jag sitta i en korridor där de provisoriskt har perukrummet under ombyggnationen. 

Jag har denna gång valt en helt rak peruk.
Inget självfall som jag är van vid.
Även min Freedom Wig blir så lätt tovig.
Så nu får vi se hur jag ska trivas.

Therese lockar till den efter att ha lagt på värmeskydd.
Sprayar för att frisyren ska hålla under den blåsiga promenaden hem.

5 tejpbitar måste hon sätta in för att peruken ska hållas på plats.
Jag som trodde jag skulle slippa tejp...
Tål ingen av de toupétejper som finns.
Tål ju inte ens plåster.
Får eksem av det.

Så en peruk där håret kan växa under. En peruk som sitter hårt.
Den drömmen gick i spillo.

Therese funderar på om hon kan sy in den lite...men först ska jag hem och prova för att testa.




På hemvägen blåser det enormt, så jag tar på mig luvan.
Detta får peruken att röra på sig.
Tejpen sitter fast i mitt hår.
I luggen rör sig peruken fram och tillbaka och jag får hela luggen i ögonen. 

Väl hemma provar jag att sätta upp håret lite. 
Tar sidhåret bakåt med en klämma. Det känns och ser jättebra ut.
Hellugg är ju inte jag. Men färgen känns så himla bra.
Jag får kämpa med att göra en liten snedlugg. Det har jag lyckats med förut.

På kvällen när jag ska ta av mig den skriker jag av smärta. Jag gråter hysteriskt.
Så ont gör det när tejpen fastnat i mitt hår.
Min man får inte röra den. Själv klarar jag inte att ta av den.
Så vi går in i badrummet och dränker in tejpbitarna med vatten och lite lite i taget lossnar de.
Dock har en tejpbit fastnat rejält i håret. Vikt in sig.  Så fort min man tog tag i den rann tårarna.
Jag trodde jag skulle få klippa bort den.
Min hårbotten smärtar enormt och tillslut är tejpbiten borta.
Så även all mascara. 
Aldrig att jag tar på mig denna igen!!!!

Varför kan vissa klicka hem en peruk från Wish och den bara passar direkt.
De ser så snygga ut utan att behövt sy eller klippa in den.
Ja, jag är avundsjuk.
Vill också ha ett normalstort huvud.

Min frisör har många gånger tröstat mig med att det är värre med extremt stort huvud.
Det är inte roligt att meddela en kund att, tyvärr, vi har inte så stora peruker.
Också en tanke.

Nu ska jag orka ta tag i detta. Ringa min frisör. Börja om igen.


torsdag 8 februari 2018

HÅRET BLIR TUNNARE OCH TUNNARE...


Jag älskar att sitta och känna med fingrarna i mitt hår.
Luggen är tjock och går att forma till tack vare min virvel.
Den ligger inte platt utan står lite busigt uppåt och går att lägga åt höger sida.
Nacken är mörk och tjock. Det går att grabba tag i det. Känslan är enorm.

MEN...

Jag har inte velat berätta något. Inte velat ta in detta. Inte vågat se sanningen. Skjutit undan tanken.

Jag har börjat tappa hår - igen.
Över höger öra, längst ner i nacken och även på de tunnaste ställen mitt uppe på huvudet.
Det är så jobbigt!
Känslan är nästan värre denna gång.

När håret föll förra, första gången, visste jag ju inte va det var.
Nu har jag ju, försiktigt, hoppats att få tillbaka det. Få en liten kort tuff frisyr.
Kort för att inte känna stressen om det rasar igen. Orkar inte med alla långa strån som lossnar...

Även fast jag vet hur denna hemska sjukdom fungerar. Att det inte finns någon regel. Så har jag hoppats.

Hoppet är ju bekant det sista som överger oss.

Men nu är jag så nere. Ont/tryck över bröstet. Glädjen är borta. Allt känns tungt.
Tårarna rinner till och från. Mest hela tiden.

VARFÖR??????

Jag vet att jag har en snygg peruk som kommer sitta ännu bättre om jag inte har något hår.
Min fina peruk FreedomWig från Freedom Hair

Men jag vill ju ha mitt eget hår!

Så mycket som det vuxit denna gång, ska det hålla på så här?
Två gånger har det kommit tillbaka tidigare, men då har det lossnat snabbt.


Håret på benen och under armarna sitter minsann fast.
Kan inte det lossna istället??

Jag känner mig så ledsen!!!

Dumma dumma Alopecia!!!

fredag 12 januari 2018

HÅR!!!!

12 JANUARI SER JAG UT SÅ HÄR!
Luggen står upp!!

Känns så härligt att få till en liten frisyr, framifrån. För mitt uppe är det väldigt tunt.


16 JANUARI 




18 JANUARI


Det växer så det knakar. Hihi

tisdag 9 januari 2018

DESIGNA DINA EGNA KLÄDER

ÄR DU DUKTIG PÅ DESIGN?


Kläder som talar om vilka vi är och vad vi står för är alltid roligt att visa upp.

Jag hittade en sida där du själv kan skriva in text på kläder, kepsar, mössor.

Gå in här och testa :)



Jag har en t-shirt med texten: Skallig och Mallig är så passande och jag vågar verkligen visa upp den.

Denna är beställd från Grafiska Myran

Visst är den SNYGG :)

måndag 8 januari 2018

SNORKLAR, DYKER ÖVER JUL OCH NYÅR

Jul och nyår firar i värmen.
Turkost salt hav och stränder så vita att vi blir bländade.

Lite nervös är jag då jag ska ta på mig snorkel och cyklop.
Min mössa får inte hamna under cyklopet.
När cyklopen ska av håller jag hårt med ena handen på mössan så den inte ska åka av.
Lite pillrigt är det då cyklopets gummi gör allt för att jobba emot min vilja.


Jag tar mitt första dyk med tub!!
Och även detta går bra med mössan på!

Innan jag får simma iväg ska jag klara vissa övningar.
Bland annat få in vatten i cyklopet och sedan tömma det "med näsan".
Vrida cyklopet upp och ner.
Jag berättar för min instruktör att mössan inte får åka av.
Är det cancer du har? Frågar han.
Nej,  och jag berättar min historia.
Nu känns det bättre. Han vet varför och om jag blir nervös över mitt cyklop och mössan.



På självaste Julafton går vi bort till hotellet vi bodde på för 4 år sen och överraskar en kär vän.
Hon skriker av glädje och kramas och kramas.
En liten julklapp har vi med och den blir så uppskattad.
En jultomte som klättrar uppåt på ett rep och har en klocka i handen.
Var gång hon ringer på klockan ska hon tänka på oss, och vi ska komma direkt :)


Nyår firas på en annan ö med en jättefin buffé, uppträdande och ett gigantiskt fyrverkeri.
Vår entrébiljett är en sjal som ska bäras under hela kvällen.
Är vi i Indonesien ska det ju synas. 


Dagen inna vi ska lämna ön Siquior hyr vi en vespa och åker runt ön.
Ser många vackra vattenfall och öde stränder. 
Vi tar en avtagsväg ner till ännu ett boende från 4 år sedan. 
Efter en promenad ner till vår bungalow på stranden så svalkar vi oss med gott att dricka i restaurangen.
"Vårt" bord är ledigt och här är en bild med mig.
För 4 år sedan i tofs. Idag med lite lite hår.


fredag 8 december 2017

NYA BUFFAR INFÖR SEMESTERN

Skyddar ni huvudet mot stark sol? Jag gör!!

Vi var till Stockholm och hälsade på Maria Kagarp som har Kagarp Textil och Design.
Hon har sytt mössor till dag och natt. Buffar som skyddar mot stark sol och som tål bad i salta hav.
Nu beställde jag 4 nya huvudbonader av henne samt en snodd i svart och glitter. Vill så klart vara snygg även utan hår på huvudet.

Idag går jag ut till brevlådan och hittar ett brev till mig, från Maria :)


Mina nya buffar har kommit!
Den cerisa med gröna blommor har jag haft tidigare. Älskar den färgen då mitt ansikte lyser upp!
Det tyget finns inte längre att få tag i. Så hon har sparat en i M som hon nu sytt om till XS till mig.
Det andra tyget är nytt för mig. Maria sa: eftersom du inte är rädd för färg så prova detta :)
Båda tygerna är Balityger, de bleks inte så mycket.
Den cerisa har jag haft i sol hemma i Sverige och utomlands i stark sol.
Badat i salta hav så många gånger. Och nu är färgen lite mattare.
Jag är såååå glad att hon la undan denna åt mig och sydde om!!!!!

Kagarp Design
Den cerisa är bara så snygg!!

Det jag glömt var att de är så stela i början. Kräver några tvättar innan de blir mer följsamma.
Eller bad i hav och på golvet i duschen - så de blir rena!

Provar den nya färgen, lite dovare men det blir kanon att ha 2 stycken att byta mellan när vi ska vara borta länge och bada i havet flera gånger var dag.
Den starka solen gör att jag har solskyddsfaktor 50 under dessa.
Mitt lilla huvud vill jag vara rädd om.
Det är inte van vid sol när jag haft tjockt fint ljus hår som skyddat tidigare i mitt liv.


Myskläder på för tillfället, men buffen blir snygg då jag klär upp mig :)
Lite Balismycken blir ju perfekt att klä upp sig i, men tanke på vår kommande resa ;)


torsdag 7 december 2017

SNYGGASTE T-SHIRTEN

En tjej i vår Alopecia-grupp trycker upp tröjor.
Och jag valde en vit med svart tryck och denna text:
Skallig & Mallig

Grafiska Myran

Visst är den snygg!!
Och tuff!

Ett collage med alla tröjor ska komma.
För visst är vi malliga och snygga, vi skalliga och starka.

torsdag 30 november 2017

ALOPECIATRÄFF

Vi har haft möte hos frisörerna på USÖ

6 glada snygga tjejer med Alopecia och de 3 frisörerna Hedda, Therese och Thérese.

Bubbel, ost och kex samt korvar och oliver
Glögg med russin och mandel
Nya peruker och löshår
Prat och skratt

Kvällen var helt underbar och jag önskar dessa kvällar inträffar oftare.

Jag provar samt beställer klippning av denna snygga frisyr ;)

Löshår som inte tovar, sydd på en mjuk träns.
Blond blir jag nu, inför en stundande långresa till sol och värme.
Therese klipper och tunnar ut luggen, som är enorm! 
Sen taggar hon håret vid öronen.
Löshåret kostar 695 kr men då den beställdes under vår alopeciakväll så får jag 20%.
Perfekt!!


Här poserar jag med mössa på inne på toaletten på USÖ.



Och här provar jag med kebba.
Får lyfta upp ansiktet för att den lilla ljusa luggen ska synas :) 



En peruk hänger på en stock i lilla rummet och jag blir förälskad direkt!!
Kolla lockarna och färgen. Vill ha!!


Och jag kan få köpa den billigt.
Therese ska ha på sig den på lucia och lockar till den inför den 13 december.
Hon sätter på mig den och jag stönar av förtjusning.
MEN så tar hon tag i nacken. Den är så stor att det hänger en stor klump där bak.
Hur äter jag upp mig för att få större huvud? Snälla nån!! Hjälp mig!!!