torsdag 28 januari 2016

NY FRISYR?

Jag provade och provade. Hade skrivit upp några peruker jag kunde tänka mig.
Min frisör Therese hade samma tanke och hade plockat fram några av de jag hade valt ut redan innan jag kom.
Ingen av de peruker jag kunde tänka mig fanns i min färg. Men jag har lärt mig att inte stirra mig blind på färgen. 
Hur de sitter på mitt lilla huvud är det viktigaste.
Vi provade och provade.
Therese jobbade även över för att hitta nåt åt mig.
Fram och tillbaka. Långt, lockigt, med olika uppbyggnader....

Denna är uppbyggd på samma sätt som den jag har idag.
Lite lång, jag hade tänkt mig en mer Bob-frisyr...
Men denna hade jag kunnat gå hem direkt!!
Fel färg - javisst.
Kliar lika mycket som den jag har idag - javisst!!!


Detta är cyberhår.
Tål värme och slits inte lika mycket som den peruk jag har idag. 
Många som använder peruk för jämnan, väljer tydligen cyberhår.
Den går inte att sy in. Men den satt som ett smäck på mitt lilla huvud. Positivt till max!
Den har "plast" och fäster direkt man sätter den på sig. Känns jättesäkert!!!

Cyber

Hårersättningen för dig som vill ha en permanent och hållbar frisyr för en aktiv livsstil samt vill ha valmöjligheten vad gäller frisyrens utformning, färg och täthet. I menyn ingår en hårersättning i Cyberhair/per år. Med Cyberhair får du ett hår som bibehåller färg och frisyr, tvätt efter tvätt, oberoende av yttre påverkan som sol och bad.


Längden på denna peruk kändes jättebra. 
Och jag som inte ville ha en rak peruk...
När man provat och provat så ändrar man sig, tydligen. 


Den är helt perfekt, förutom att håret fram vid ansikte är gjord för att vara stort. Lite amerikanskt.

Dockan med hår till vänster, är 50% äkta hår och 50% oäkta. Men alla dessa peruker är uppbyggda med kliande tyg. 
Detta är det senaste inom peruker 2016. 
Hoppas de lyssnar på sina användare och varierar sig.
Peruk med äkta hår till hälften, får vi betala 170 kr för och får 2 per år.
Peruk med äkta hår får vi bara 1 per år.

fredag 22 januari 2016

SÅ LEDSEN IDAG

Jag har knappt velat tala om för någon hur glad jag varit de sista dagarna.

Förra lördagen började håret ta fart på huvudet.
Denna gång var det jätteljusa strån framtill och mörka i nacken.
Sist var det mörka även framtill.

Igårkväll satt jag och gosade med mitt eget hår. Det var mjukt och gosiga. Inte sticksigt alls!
Vilken helt underbar känsla!
Jag började genast planera framåt. Snart kan jag nog klippa en kort fräck frisyr.
Innan jag gick upp och la mig böjde jag mig fram mot Peder och gosade med mitt huvud mot hans panna. Lyckligt ovetande...

När jag sedan borstade tänderna tyckte jag det var lite kalt på sidorna, vid tinningarna.
Imorse var det kallt ännu längre upp ovanför tinningarna.
NEEEEEJ!
Mina förhoppningar kraschades igen.
Jag satte på mig lösflätorna och min älskade lila turban imorse. 
Sedan dess har jag inte känt på huvudet. Vill inte!
Skit också!
Jag som hade börjat hoppats...

onsdag 20 januari 2016

BESTÄLLT SJALAR FRÅN USA

PLANERAR HUVUDBONADER UNDER SOLEN 

Efter ett tips från en annan bloggare har jag nu suttit och klickat hem lite nya sjalar och även en solhatt. Hatten är av en lite sportigare modell i tyg som är lätt att packa ner i en väska utan att gå sönder.


Frakten gick på strax under 200 kr.


FUNKTIONSNEDSÄTTNING - HANDIKAPPSERSÄTTNING

Jag har pratat med min handläggare på Försäkringskassan om att jag hört att jag kan få ersättning för mina utlägg i samband med min alopecia.
Då jag första gången pratade med Matthias Jansson hängde han först inte med. Men under samtalets gång knappade han på sin dator och då förstod han.

Jag har nu pratat med min läkare på Hudmottagningen och hon ska få en länk av FK för att fylla i intyg för att jag är berättigad till detta.

Idag ringde så en annan handläggare som jag inte kommer ihåg namnet på...
Jag ska intervjuas under ca 60 min per telefon på måndag.
Glömde fråga om jag i och med detta får veta om jag är berättigad...
Ställde en fråga ang detta och fick utförligt svar i form av bilder :)


En liten lathund hur du ansöker om handikappersättning från FK. 
Börja med att gå in på hemsidan och sen vidare enligt bilderna.








LYCKLIG!!! EN PERUK TILL

PERUK FÖR 2015 

Det är kallt idag. Både inne och ute.
Termometern visade på -20 grader då jag vaknade.
Nu är det "bara" -13.
Jag ser att postbilen stannar vid vår brevlåda.
Så jag väntar in att den ska svänga runt och åka bortåt gatan innan jag går ut.
Mössa, kappa som jag knäpper, tjockaste goaste stövlarna och så tumvantar på. Bara för att gå ut och hämta in posten....Längtar bara lite efter sommaren...

Ett brev till mig!
Det är från min läkare på Hudmottagningen på USÖ, Anna Josefsson.
Jag sliter nästan upp kuvertet och läser.
Jag har beviljats en peruk. Ersättning för den första med lacefront som jag inte kunde ha.
Tack snälla rara doktor, som förstår mitt dilemma!


I och med detta kan jag ta ut en till och så har jag 2 st kvar att få nu under 2016. OM under sker behöver jag inte hämta ut några för i år - för visst ska håret komma tillbaka! Bara solen visar sig så jag kan lapa D-vitamin till max!!!

tisdag 19 januari 2016

BAKSLAG I MIN SJÄLVSÄKERHET

Snygg hemma i min turban 

En liten tur till Willys för att fylla på matförrådet hemma planeras.
OK, på med lösögonfransarna och så min älsklingssjal, den lila.
När jag vill få till det riktigt bra med de lösa tamparna uppe på pannan ska det så klart krångla.

Vi kämpar oss igenom det värsta bilkaoset genom stan. Nackdelen med att Peder börjat jobba ;)
Tänker att jag ändrat mitt beteende. Förr tittade jag in i andra bilar. Kollade på människor som gick bredvid bilen eller över gatan.
Nu tittar jag oftast ner eller mot Peder. Gömmer mig liksom lite.

Att gå och handla då jag har någon med mig känns tryggt.
Och idag går det galant.
Så bra att jag bestämmer mig för att följa med in på Marieberg Galleria och in på Kjell & Company.
Får ett ryck och drar med mig Peder bort till Indiska för att se om de har en färggrann sjal i de rätta färgerna...
De har många som är så mjuka och goa, men ingen färg som faller mig i smaken.
Vi går mot utgången och Peder föreslår att vi ska gå in i den ena boutiquen efter den andra.
Men nej! För det första är det så starkt ljus inne i alla. Och så är tjejerna som jobbar där inne så stylade.
Jag smiter in i en liten butik som har allt från väskor, mössor, smycken i plast och så några sjalar.
Hittar faktiskt en vit med zebror i olika färger. Den är riktigt mjuk.
Men jag vill absolut inte prova. Bara registrera. 139 kr kostar den.

På vägen ut får jag se en gammal vän sitta och fika med sin mor.
Hon lyser upp då hon får se mig. Sen stelnar leendet och hon rusar upp och fram mot mig och ger mig en kram. 
Vad har hänt??? 
Jag har tappet allt hår säger jag, på hela kroppen. Har fått alopecia universalis.
Hon känner till sjukdomarna vi har i familjen och tror så klart att jag fått cancer då hon ser mig i sjalen.
Flera gånger upprepar hon sig om hur orolig hon blev.
Det är inte så länge sen vi träffade Agneta och Peter på Clarion.
Men mitt hår har ju fallit av väldigt fort.

Efter det mötet blir jag lite knäckt!
Jag som kände mig så snygg då jag åkte hemifrån.
Har gått hemma mycket och börjat lite smått tycka om speglar.
Sett mig i sjalen så många gånger. Och jag tycker jag är finare i den än i peruken.
Men nu tänker jag om.
Med peruken på ser jag frisk ut.
Men sjalen på ser jag...cancersjuk ut.
Jag får ett bakslag och börjar gråta på vägen ut till bilen.
Men Peder berättar att han kollat in både expediter och andra vi mötte och INGEN tittade konstigt på mig. Utan ett Hej eller en blick. Det var allt.
Ändå. Ska jag våga mig ut i sjalen igen???

ISTÄLLET FÖR HÅR, PÅ HUVUD OCH ÖGON

Jag läste någonstans att man hela tiden flyttar fram gränserna för vad man själv trodde var möjligt när man drabbas av en sådan här sjukdom. Tappa allt hår!! I början trodde jag att jag skulle ha peruken på mig all min vakna tid, även i hemmet. Men hemma går jag ofta i sjal eller mössa, för att hålla värmen. Jag trodde att jag aldrig någonsin skulle visa mig utan hår, men för nära vänner tar jag av det jag har på huvudet och visar upp mitt nya jag. Ofta får jag leenden till svar. Klart jag är orolig över deras reaktion. Men det stärker mig att få visa upp mitt lilla kala huvud. Och jag trodde aldrig att jag skulle kunna känna mig snygg i en sjal. För att inte tala om en turban. Turbaner är dyra, 450 kr styck på Carl M Lundh. Ändå äger jag 2 st redan.
Mina lösögonfransar ligger tryggt i en papperspåse uppe i badrummet. Hela 15 par!! 9 till ska jag få nästa gång jag är där.



Jag sitter och söker på badmössor. Vill ha nåt som sitter säkert utan att ramla av i havet, och som skyddar mitt känsliga huvud. Det finns med blommor i olika färger. Lyser upp. Känns det för tantigt? En badmössa för barn. Den borde ju sitta bättre på mitt lilla hårlösa huvud. Kanske en med en smajlis på? Det är faktiskt inte så farligt att se lite tokig ut ibland, variation är faktiskt också lite befriande!

fredag 15 januari 2016

TATUERING/PIGMENTERING

SMINKÖS PÅ PLASTIKEN 

Så trött imorse då jag stod framför spegeln, ändå börjar jag med att göra iordning mina lösögonfransar...Typ samma känsla som att måla på mascara då jag jobbade.
Nu är jag ju sjukskriven och brukar inte sminka mig så här tidigt på dagen.
Men att lära mig få dit fransarna snyggt var väl det som triggade mig.

Jag har tidigare kontaktat Plastikmottagningen och hon som pigmenterade mig efter min förebyggande bröstoperation. 
Den pigmenteringen behöver bättras på, fast det gjorde fasiken så ont!!!
Hon ringde mig nu på förmiddagen och vi kom att prata om hur jag mår idag.
Hon mindes att hon nyligen talat med en läkare på Hudmottagningen om att de remitterat patienter till Kerstin Rapp för att tatuera ögonbryn.
Jag har inte fått någon sån info. 
Har bara sökt själv och kostnaden för ett par 3D-ögonbryn kostar 4.000 kr HÄR
Malin pushade på mig att kontakta Hud och fråga mig för. Så att detta inte fallit mellan 2 stolar.
För som hon sa, råkar man ut för cancer som ju kan jämföras med Alopeci med tanke på håravfall, så har de ett skyddsnät redan från start.
Alopeci är en så liten och osynlig grupp.
Nu är vår sjukdom inte dödlig som cancer kan vara.
Men psykiskt är känslan densamma då man ser allt hår falla från huvud och kropp.

Hon peppade mig och fick mig att avstå allt typ av tatuering före vår solsemester.
Så långt hade inte jag tänkt själv.

Sen blev hon även nyfiken på mina lösögonfransar.
Hon använder sig nämligen av dessa varje dag. Både billigare och enklare än att måla mascara tycker hon.
Måste kanske tillägga att vi fick väldigt bra kontakt då jag tillbringade många tillfällen på britsen under hennes nålar.

Kanske ska uppdatera mig till dessa Spiderwebs inför ett boende på Spider House :)




torsdag 14 januari 2016

ÖGONFRANSAR - IGEN!

Igår satte Katharina på mig mina ögonfransar!!

Jag fick 15 st askar med ögonfransar med mig hem från frisören på USÖ.
Plus en ny turban med pannband.

Katharina skjutsade dit mig och följde sen med mig hem för att sätta på mig första paret.
Oj vad vi skrattade. 
Hon klippte av ena ögats fransar då hon tyckte de var lite för långa för mitt öga.
Men det andra ögat fick den längd som vare i förpackningen. Och de satt perfekt.
Lite så där lagom utanför ögats vrå.

Idag har jag så testat själv. Och det gick över förväntan!
Idag i alla fall...

Här är ögat med lite för kort fransrad. 


Jag har målat lite kajal på för att dölja fransraden. Även lite kajal under ögat.
Detta är så svårt eftersom jag aldrig använt kajal i hela mitt liv tidigare. 

När vi var på salongen bestämde jag mig för att köpa en ny turban.
Den lilamönstrade jag har älskar jag. Och går i jämt.
Men då den är nytvättat får jag gå i mössa inomhus i väntan på att den ska torka.
Blir lagom stressad då jag står vid ett av fönstrens i sovrummet eller i köket. Tänk om någon tittar in och ser mig. 
Kanske tror de jag är en tonåring som går med mössa inomhus :)

Den nya turbanen har ett löst pannband. Inga långa snoddar att knyta och som hänger ner likt hår över axeln.
Tänker att den kan vara bra att ha till mina lösflätor.


måndag 11 januari 2016

KÄRLEK I NEW YORK

HAPPYPLEASEMORETHANKYOU 

Ikväll har vi äntligen tittat på en film som jag fick tips om för ett bra tag sen.
Det var svårt att få tag i den med svensk text.
Så vi fick köpa den på Visat Play för 45 kr.
Att krypa upp i soffan under en fleecefilt med sin älskling var så mysigt.
Malin Åkerman spelar en tjej med Alopecie och en scen var riktigt rörande.

En gång i tiden fick jag höra att jag var lik Malin Åkerman.
I denna film spelar hon en tjej med alopecia - precis som jag idag.
Hon heter Annie i filmen. Jag kallas Anni av hela min släkt.



Vi satt båda med tårar i ögonen och min sambo sa åt mig att blunda då Annie ombads göra det.
För de orden hon fick höra säger min sambo ofta, ofta till mig.
Men jag har så svårt att ta in dem.
Jag vet att han älskar mig lika mycket nu som innan jag fick min AU.
Det gäller att jag också älskar mig själv nu.
Alla säger att jag är så snygg, fin, söt...
Önskar så att jag såg det då jag tittar mig i spegeln.

Läste ett reportage om en kvinna som drabbats av alopecia.
De hade flyttat från sitt bostadsområde ut på landet. Där kunde hon gå som hon ville utan att någon kunde se henne genom fönstret...
Hon använde endast en liten sminkspegel, orkade inte se sig själv.
Så önskar jag inte bli.
Behöver verkligen det sociala livet, vet att jag mår bra av det.
Vill verkligen hitta tillbaka till livet före alopecian. 



LYCKLIG!!! PERUK OCH ÖGONFRANSAR PÅ REMISS

JAG ÄR SÅ LYCKLIG!! 

Fick precis ett telefonsamtal från Hudmottagningen på USÖ.
En sköterska berättar att jag ska få remiss på lösögonfransar samt en ny peruk! 
Och den nya peruken blir för 2015, eftersom jag inte tålde den första jag köpte ut.
Så nu väntar jag på att remissen ska dimpa ner i brevlådan.
Men jag kan redan idag gå till min frisör och berätta att remiss är skickad, så kan jag få ögonfransar redan idag :)
Sköterska ska be min läkare ringa upp mig på torsdag då hon har telefontid för att jag ska få ställa lite mer frågor, och sköterskan inte ska sitta emellan. Då får jag svar direkt.

Vad gäller peruk funderar jag faktiskt på att välja en med kortare hår.
Då jag varit och provat ut peruker förut har jag varit helt inställd på att ha en med långt hår. För att efterlikna mitt egna hår sen många, många år tillbaka.
Men med fall och långa strån blir det så tovigt. 
Trots att jag precis sprejat och kammat igenom peruken kan jag inte dra med fingrarna genom håret. Det har redan tovat ihop sig, på en gång.

Så en kort, men ändå inte kort...kanske till axlarna. Någon rak och lite tuff kanske..

Det är en djungel, det vet jag.
Provade några korta då jag valde ut den jag har idag.
Hade tittat i katalog och på nätet och valt ut några varianter.
Kan säga att jag inte såg klok ut i någon av dem.
Min frisör skrattade och vägrade till och med låta mig prova några av dem :)
Hur sjutton kan en bild på en modell med peruk på vara så olik verkligheten?
Nu vet jag ju att jag har extremt litet huvud så det blir att kolla efter S, även fast de måste sys in på mig enligt min frisör.
Att endast dra åt resårbanden ni nacken räcker inte på långa vägar.

Medan jag skriver detta får jag ett meddelande från Mina Vårdkontakter.
Det är sköterskan på Hudmottagningen USÖ som skriver: Vi har ju redan talats vid per telefon men vill ändå meddela att jag nu har bokat in dig på en telefontid till Anna Josefsson.

Snacka om ordning och reda :)

STARK FILM OM ALOPECIA OCH FUNDERINGAR KRING FRANSAR OCH BRYN

2 starka tjejer som valt bort peruken helt!

Det handlar detta klipp om som visades i våras på TV4. Och jag kommer ihåg att jag såg det, men fattade inte så mycket. Kände inte till denna sjukdom alls då.
8 månader senare satt jag där. Håret föll av i stora testar.
1 månad senare var ALLT hår borta.
Jag gråter när jag ser dokumentären i detta inlägg, hur den ena tjejen drar bort sitt hår...henne sambo hjälper henne att raka bort det sista.
Fast jag nyligen själv varit precis här, gråter jag. Jag trodde att jag skulle vara stark. Men minnet kommer nog alltid göra ofantligt ont. 
Håret som är vår styrka.


Jag skulle göra allt för att få tillbaka mina ögonbryn och ögonfransar.
De var värre att förlora.
Håret går att "leva utan". Peruk, sjal, mössa, keps...
Men ögonen och ansiktet.
Vår personlighet. 
Jag ser aldrig pigg ut längre, trots att jag försöker måla ögonen med kajal och mörk ögonskugga för att försöka få det att på håll efterlikna ögonfransarna jag en gång hade.
Ögonbrynen är lättare att få till, även fast de inte alls liknar de jag haft.

Paniken varje morgon, varje dag. Då jag glömt måla mig. Eller glömt att ta på mig något på huvudet.
Stressen över att någon ska se mig. 

Ibland vill jag bara gå ut som jag är.
Berätta om min sjukdom. Att det inte är cancer.
För det tror de flesta, nästan alla, då de får höra att jag tappat allt hår på huvudet.
En kompis jag träffade nyligen var så säker på att jag gick på cellbehandling, med tanke på vår sjukdomsbild inom familjen.
Trots att en annan vän förklarade att det inte var så, var hon inte säker förrän hon träffat och pratat med mig själv.

Jag väntar och väntar på svar från Hudmottagningen. En remiss att få hämta ut och prova lösögonfransar. 

Är det någon som läser här som har provat lösögonfransar? Går det bra? Har ni de på varje dag?
Finns det olika längder på dem? 

Går de att ha med peruken på, eller blir det för stajlat, som inför en fest?

Idag är det snöblandat regn ute. Om jag då sminkar mig är jag orolig att allt ska rinna nerför mina kinder. 
Finns det ögonskuggor och kajal som är lite vattenfasta???

Och ögonbryn, hur ska man få de att sitta en hel dag?
Jag har aldrig målat mina förut, har haft så mörka.
Nu då jag måste måla dit de kommer jag på mig själv att klia mig i pannan och över ögonbrynen. 
Min mor och syster, liksom de flesta av mina kompisar, målar dagligen sina ögonbryn. De är då vana att inte rör dem...

Det är så mycket som är nytt. Annorlunda. Konstigt. Jobbigt!!!

För 3 månader visste jag inte vad Alopecia var!
Än mindre att jag skulle drabbas av den värsta varianten, Universalis. 

Det konstiga är att det inte följer några regler. På höger hand och fingrar är alla små fjun borta. Inte på vänster.
Vänster öga har mycket färre fransar än höger.
På benen försvinner det lite fläckvis här och där.
Nu är allt hår under armarna borta. Men under höger arm satt det kvar några strån längre.

Kroppen är ett mysterium i sig.
Och Alopecia ett ännu större.

lördag 9 januari 2016

PERUK SJAL

Peruk och sjal

Det är mitt liv just nu. Tufft men sant!
Peruken ser jag ut som 'frisk' i. Men den kliar nåt enormt!!!Sjalen är så mjuk och skön!
Mitt liv är inte lätt alls just nu!
Trots detta så njuter av mina vänner som stöttar och peppar mig. Jag måste lära mig att ta åt mig det de säger. Det är mig de tycker om. Inte mitt hår. Inte mitt yttre. Utan min personlighet! Så svårt att ta in just nu.
Jag är lyckligt lottad som har så fina vänner som stannar kvar och finns hos mig. Ni är guld värda allihopa 💗

fredag 8 januari 2016

FÖRSTA PROMENADEN MED PERUKEN PÅ

Igår var jag hos min frisör och fick peruken insydd och så klippte hon luggen så att den inte ska nå ner i ögonen. Det kliar och irriterar nåt enormt då!
De längder hon förra veckan sydde in i luggen klipptes till för att bli en naturlig del av peruken/frisyren.

Nu har jag stått framför spegeln i timmar, nja länge i alla fall.
Hur sminkar man sig då man inte har några ögonfransar. De gör ju att ögonen får en lyster.
Och att få dit ögonbryn när inga finns kvar är inte det lättaste.
Men ögonbryn har jag tränat på lite då och då. De blir inte lika, inte perfekta. Men det var de ju inte förut heller.

När sminket var på vågade jag till och med ta en promenad ute i snöyran.
Jag har en mössa jag fått av min mor som satt jättebra på. Då kändes peruken mer säker.


Lite röd om kinderna och snö i både hår och på mössan poserar jag här framför vår vintriga trädgård.

Jag träffade på en granne som stannade och pratade. Han tittade inte alls konstigt på mig.
Ögonbryn och lite svart runt ögonen samt långt ljus hår. Ja, så såg jag ju ut i oktober - innan håret började falla av.
Så kanske såg jag ut som jag!

torsdag 7 januari 2016

PEPP TROTS KALT HUVUD

Ett meddelande dyker upp i mobilen.

"Hej du goa söta starka vackra kvinnaDu är en stor förebild för mig. Så oerhört starkt av dig i måndags att ta av dig peruken."

Jag läser och blir så rörd.

I måndags var vi på tjejfrukost tillsammans, och jag blev så boostad av alla härliga vänner.
Och så kommer detta fina meddelande från Rosanne.

Så sött ansikte, fin huvudform, näpet huvud...
Tänk att jag aldrig sett/ser mig själv så.
Och aldrig har jag fått höra det förut.

Men i och med att jag är öppen med min sjukdom så börjar alla känna på sina egna huvuden.
Den ena har ett stort, en annan en bula någonstans, en tredje toppig form.

Ja tänk vilken tur att jag just fått ett litet, sött och perfekt huvud...Hmmm

Idag ska jag ge mig ut kylan...20,9 minusgrader i morse. Köldrekord så det skriker om det!
Kl 14.00 ska jag till min frisör - igen.
Hon ska sy in peruken och klippa till luggen. Även tunna ur den lite tror jag.

måndag 4 januari 2016

KAJALPENNAN ÄR INTE MIN KOMPIS

Har sovit oroligt hela natten och redan 05.15 var jag klarvaken.
Orsaken är att jag ska på tjejfrukost idag. Hemma hos en kompis. Vi är alla sjukskrivna av olika anledningar och alla vet om mitt hårproblem.
Ändå är jag stressad.

Står framför spegeln och försöker måla med en riktig spetsig kajalpenna nära fransroten.
Känner mig som en clown då jag ser resultatet. 
Jag som aldrig använt kajal förr.
Drar några tag med mascaran för att få lite att fastna på de övre, som fortfarande ståtar med några ögonfransar.
Ögonbrynen börjar jag få snits på. Även om jag inte känner mig som jag, så får jag till en snygg form på dem.
Det tar 45 min att både kämpa med sminket och att reda ut peruken. Jag sprayar och sprayar syntethåret för att inte slita för mycket.

OM jag måste ta av mig peruken pga att den kliar för mycket, vill jag ha lite färg i ansiktet. Även glittrande örhängen. En fasad jag döljer mig lite under.
Förr målade jag mascara de dagar jag inte mådde bra.
Nu måste jag ju hitta på något annat.  Hitta något nytt. Hur jag nu ska kunna känna mig bekväm???
Denna skitsjukdom!
Jag vet att den inte är dödlig på något sätt. Att håret över hela kroppen oftast kommer tillbaka. 
Men ändå. Kan inte låta bli att jämföra med de som drabbas av cancer.
Vilket stort kontaktnät de får direkt. 
Jag vet, för både min mor och lillasyster har varit drabbade. Min mor lever enbröstad idag. Min lillasyster gick bort för 6 år sen.
Min moster genomgår just nu både cellgift och strålning då hon nyligen fått sin cancerdiagnos.
Bröstcancer med hög ärftlighetsfaktor - 87% dras vår släkt med.

Jag har en liten mössa i bambufibrer som värmer så skönt och är mjuk mot huvudet.
Den gör att jag står ut lite längre med peruken på.

Jag får alltid så ont över öronen. Peruken är lite tjock där och min frisör berättade då jag påpekade detta att många väljer att ha den ovanför öronen just för att slippa skavet.
Hmmm, känns inte så skönt det heller.

Jag ska träffa min frisör imorgon igen för att få den insydd - ännu mer.
Även om jag hade hittat en i small hade den varit förstor på mig enligt henne.
Är det verkligen inte vanligt med små huvuden? Eller har jag så extremt litet?

söndag 3 januari 2016

MINA STACKARS ÖGONFRANSAR...

Idag hatar jag alla speglar i huset.
För imorse fick jag för mig att måla ögonen.
Börjar som vanligt med höger, gammal vana. Där går det rätt OK både uppe och nere.
På vänster öga är det rätt tomt upptill sen dagen före julafton. Det går inte att få det att se riktigt snyggt ut.
När jag så ska måla fransarna under vänster öga får jag panik!!!
En ynka frans finns kvar.
Jag får panik. Oron sliter tag i bröstet.
Nej!!!! Jag har ju inget hår någonstans snart!
Försöker med en svart kajalpenna under det vänstra ögat. Men nej, det ser alldeles för hårt ut.
Suddar bort det med en våt tops.
Tar lite rouge på kinderna och så lite färg på läpparna.
Har inget val. Detta får duga. Orkar inte se mig mer i spegeln.

Jag känner mig ofta "vanlig" när jag går omkring hemma.
Sitter i soffan och pratar. Pratar i telefon.
Tills jag får se mig i spegeln. Då börjar tårarna rinna.
Detta är inte rättvist!

Häromkvällen satt vi framför TV:n och jag provade att göra 2 flätor av peruken.
Frågade om de ser ut som de andra flätorna jag har. Det tycker min sambo.
Då går jag fram till spegeln och tittar. Får se mitt ansikte. Backar snabbt och börjar gråta.
Det här är INTE jag!

På tisdag ska jag till min frisör igen.
Hon ska sy in peruken mer - igen.
Den är förstor bakom öronen. Jag kan ta tag med händerna och få tag i den då det står ut.
Men det syns inte under håret som tur är. 

Jag var hos frisören dagen före nyårsafton och då sydde hon in den samt satte i lite längder vid luggen för att få det att se ut som jag har lång lugg och inte hellugg. Hon klippte lite på helluggen. För som den är så går den ner under mina ögonbryn och kliar något så hemskt!
Och då jag nu måste måla dit ögonbrynen försvinner de direkt när jag kliar mig i pannan.