Jag sitter, eller försöker sitta ute i solstolen. Det är svårt då min värk tagit över varje del av min kropp idag. Sitta, stå, gå. Allt känns och är jobbigt.
Igår gick jsg fram och tillbaka till USÖ. Höll knappt på att ta mig hem pga värk. Hela kvällen satt jag sen under värmefilten. Det är så jobbigt eftersom all glädje försvinner från mig. Kan inte skratta. Bara stöna och stånka. Mina knän orkar inte resa sig upp från fåtöljen. Låter som jag väger 100 kg.
Idag har jag börjat lite smått att rensa runt uteplatsen. Stå upp, på huk. Ändra läge hela tiden. Vill så mycket men kroppen säger ifrån.
En kompis sa så smart en gång då jag knotade i rabatten. Tänk så här: im du inte hade kronisk värk så hade du arbetat. Då hade du inte kunnat jobba i rabatten dagtid. Men nu är det ju så att jag går hemma och ser allt som borde göras...
Längtar så efter mitt gamla jag. Min gamla kropp. Ett liv utan värk.
Som tur är har jag sällskap. 🌱🦋🐞
En liten citronfjäril fladdrar runt mig. Hittar en utslagen gul pensé. Landar på den. Suger i sig nektar. Fladdrar vidare för att åter landa bland penséerna.
Borde ge lökarna ny jord. Eller i alla fall toppa med ny fräsch jord. Men inte nu. Kan inte ta ett steg till för tillfället. Vänder upp mitt huvud mot solen. Njuter. Varmt och härligt. Koftan åker av. Jag svettas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar